... Jag var rätt så nervös innan måste jag säga. Jag drömde att jag hade glömt alla uppgifter och nycklarna hemma och att jag lärde ut helt fel. 

När sånt händer så brukar det vara ett vanligt tecken på att jag är nervös inför något som är viktigt för mig, och det var ju det här.

Jag skulle hålla i min allra första workshop i interaktionstekniken Beloved. Skulle de förstå vad jag menade? Skulle jag hålla tiden och hitta rätt i mina noteringar? 

Som vanligt - när något stort ska hända så infinner sig den sedvanliga ångestkänslan. Vi kan kalla den George. George är en samling av nedvärderande och dåliga tankar, men för min del yttrar han sig ibland som illamående och en känsla av panik. 

Jag är van att hantera tankarna och mängden inverkan skiljer från gång till gång. Denna gång hade jag taggat mig till tusen och George försvann rätt så fort när han dök upp mitt på Essingeleden för att skrämmas...

Mina elever Emma, Anna och Joanna är tre fantastiska fotografer och vänner som gjorde den där dagen till en seger för mig. Vi hade bra diskusioner och vi tog oss framåt tillsammans! När dagen var slut så var även jag det. Jag dog lite i soffan hemma och insåg att jag hade klarat det. 

Jag hade klarat mitt prov. Jag hade genomfört min första workshop någonsin och det sista av mina prov för att bli certifierad Belovedlärare var över.

Min resa som jag påbörjat ett år tidigare när jag bestämde mig för vad jag ville göra var slut, och nu skulle nästa snart få börja.

Jag grät. 

Tack Emma Hammar, Joanna Kowalska, Anna Ejemo och alla fina par - för att ni ville vara med när det började. <3 

 

No content.

Comment