Hur blir man fotograf?

Hur gör man egentligen? När man vill bli fotograf? Skaffar man en logga och printar visitkort och skaffar f-skattsedel hos skatteverket? Det gjorde jag! När är man klar då? O alla dessa frågor...

Hur får jag kunder? Hur får jag RÄTT kunder? Vad ska jag ta i pris? Vad tar du i pris? Hur får jag återkommande kunder? Vad tycker du om denna bilden? Kan jag redigera annorlunda? Vad är bäst? Vilken bländare ska jag ha? Hur gör jag när mina kunder vill ha produkter? Vart köper man produkter? Tillslut är det många som säger - Jag orkar inte hålla på o ta reda på allt detta, det enda jag ville var o ta bilder. Fina bilder. 

Många av oss har ställt frågan - hur blir jag fotograf - men inte lika många har ställt frågan: hur vi blir företagare, och av helt naturliga skäl. För många så började det med en passion för att fånga stunder och ögonblick på bild. Vi fick hejja-rop från vänner och familj och någon sa: Du skulle kunna ta betalt för detta. En idé började gro och vi tänkte - Ja-a! Det kan jag kanske? 

Vi hittar likasinnade på nätet och ett litet litet frö växer och gror och får näring från våra nyfunna vänner tills vi sitter där en dag på verksamt.se och fyller i en ansökan. Vi ska skriva en budget och en företagsplan och berätta vad vi tror vi ska tjäna. Själv hade jag inte en aning om nånting. Jag fyllde i vad jag trodde. Som jag brukar göra - blundade och hoppade. Det gick åt helskotta första gången. Skatteverket tyckte att jag hade en hobby. Jag vågade inte säga till någon att jag varken sökt eller blivit avslagen. Jag kände mig dum. Ett år senare sökte jag igen, jag hade då två bröllop innanför bältet  - och denna gång gick det igenom. Jag hade företag. Jag kunde kalla mig fotograf och visa ett papper på att det stämde, men inte kände jag mig bättre för det.

Från fotograf till företagare

Jag vågade nu nästan säga att jag var fotograf, men inuti visste jag ju att jag bara bluffade. Att jag liksom inte riktigt hade rätt att hålla till i de finare rummen. Utöver det så hade jag en växande stress och skräck över att jag inte visste hur jag skulle driva ett företag. Visst hade jag en hel del erfarenheter, men hur skulle jag pussla ihop alla de till något som skulle kunna betala min hyra? Jag sa till mig själv, om och om igen: Jag kan inte detta. Jag vet inte hur man gör. 
Jag såg ju klart o tydligt att alla andra hade koll på vad de gjorde så jag försökte hänga på. Jag tittade på andras prislistor och försökte plita ihop en egen, jag tog kurser i de ämnen inom fotografering som jag tyckte om och jag lärde mig mer o mer om hur jag var och betedde mig som en fotograf men jag var egentligen fortfarande rätt clueless. 

Jag hade en prislista (som jag i princip snott ihop av tre andra fotografers exempel), en hemsida och en logga. Allt jag behövde för att vara fotograf, men det saknades något.
Allt jag hade byggt upp runtomkring mig var vad andra gjorde, jag hade inga egna tankar, inga egna texter som var mina ord, allt var ett plagiat på någon annans egna texter och tankar. 
Nu menar jag verkligen inte att jag stal texter till höger o vänster, men mera sättet att skriva. Det var inte min röst, det var någon annans. Det var inte mina siffror, det var någon annans.
(PS - läs Mattias Karlsson Sjöbergs blogginlägg om "prisdumpning" och berätta vad du tycker HÄR)

Jag kan faktiskt berätta för dig exakt hur det gick till när jag gick därifrån till där jag är idag, men det är ingen spikrak väg. Jag tror att det såddes frön på vägen från början tills nu och det var några saker som sticker ut!
Jag fann de som ville jobba som jag ville och jag lyssnade. En kurs i företagsekonomi för att förstå hur jag skulle tänka kring siffror. Förstå att det var så mycket mer till företagande än foton och en logga. Vad ville jag att mina kunder skulle ha egentligen? 
Jag stannade upp och sa - vad vill jag? Varför gör jag detta och hur vill jag göra detta?

Prislista för länge sedan:

Vad kom först - Fotografen eller företagaren?

Vi började som artister, i alla fall många av oss. Cole och Jakob i Nordica Photography talade på fotomässan 2015 och sa något som fastnade hos mig. Det finns en skala där x-axeln är konstnären och y-axeln är företagaren. För att vara konsekvent och lyckas, så måste man ligga lite mitt emellan. Givetvis finns ingen "regel" och massa "undantag", men jag tror ändå på det. Vi kan inte bara vara fotografer och vi kan inte bara vara företagare - vi måste hitta medelvägen.
Vi startar som människor som inget hellre vill än att bidra med vackra bilder och få människors medhåll och uppskattning, men vi "tvingas" (nej - det är ett VAL vi gör såklart)  bli företagare och ge oss ut i någon helt ny värld - UTAN förutsättningar. Det leder till att många är ganska vilsna och det kan ta tid att hitta rätt. 

Många har inte hanterat kundservice och människors frustration eller ledsamheter förut, eller har någon koll på hur de tar reda på hur mycket de måste tjäna för att kunna betala mat och hyra. Så, vi sätter hälarna i marken och skriker: STOPP! Jag vill inte. JAG VILL BARA TA BILDER! Vi lägger oss på ett pris som vi vågar ta och när våra kunder kanske inte vill köpa så mycket så säger vi: Min marknad kan inte klara detta. Kunder betalar inte detta. När kommunikationen blir svår och våra kunder har en annan bild av vad vi skulle levererat så säger vi - de läste inte avtalet som jag skickade och de skrev under. Vi stannar där vi är för att vi kanske inte orkar ta oss framåt. Det är bekvämt att sitt still i båten. Vi säger "Hjälp mig, ge mig facit - berätta hur du gör". Vi frågar: "Vad tar du för pris på dina bilder?" och vi intalar oss att det är svårt, att vi inte kan. För många av oss kom fotografen före företagaren och hur vi kommer till mitten av de båda vet vi inte riktigt.

för att ändra något måste du sluta med något eller börja med något

"För att ändra något måste vi sluta med något eller börja med något" sa en av sveriges bästa coacher Kjell Enhager till sin fru Lotta när hon ville träna mer och må bättre. Det är applicerbart även här. Och här kommer den stora hemligheten så lyssna noga - för att nå förändring så måste vi sluta göra något vi gör nu, eller börja göra något annat. Det enda vi inte kan göra är att stå kvar och stampa på samma ställe. Då stannar vi av tillslut. Visst kan vi fortsätta vara fotografer och ha en prislista som vi pusslat ihop av vad andra tar och jobba på dag ut och dag in, men kanske är inte priset tillräckligt och du måste jobba a*slet av dig och du börjar tillslut avsky att ta fina vackra bilder? För att komma någonstans så måste du ta ett steg framåt, och om du behöver en knuff i rätt riktning, här är den:
*knuff*

Och gällande det där med o sluta med något eller börja med något så har jag ett till förslag.

Sluta säga att du inte kan - börja säga att du kan
— Linda Rehlin

Jag har spenderat lång tid av mitt liv med att säga att jag inte kan saker. Alldeles för lång tid. Gissa hur snopen jag blev när jag insåg att det enda som skiljde mig och de som "kunde" var att de som "kunde" inte bara trodde att de kunde - de visste det. 
De sa till sig själv att de kunde, att de var kapabla till att söka reda på vägen framåt lika bra som jag kan googla fram en ort på kartan och ta ut en vägbeskrivning. De sökte rätt på svaren och gav inte upp. De insåg att deras "inte"-tankar stod i vägen för dem och de slängde ut de genom fönstret och valde att börja på något nytt och sluta med något gammalt. 

Så - här är min knuff till dig. Säg att du är kapabel till att ta reda på hur man gör! Säg att du kan! Fortsätt säga det - även när du inte tror på det, för tillslut så kommer även du inse hur lätt det är att göra en sanning av något som du upprepar tillräckligt länge: Jag kan!
Jag är fotograf, och företagare!

2013

2016