Ja. Det är så jag heter om du kikar på mitt pass. De flesta säger såklart inte hela mitt namn utan använder mest "Linda" eller "Öh, du...".

Jag tänkte använda detta första blogginlägg för att berätta lite för dig om vem jag är och varför jag är där jag är.

Året är 1998 och jag är 18 år. Jag bor fortfarande hemma hos min mamma på Öland tillsammans med vår katt Simone. Min syster pluggar på annan ort och min pappa bor i USA. Jag är kär och livet leker. Något jag alltid varit rädd för är att må illa. Under hela min uppväxt har det skrämt mig och fått mig att skämmas - resultatet blev att jag nästan aldrig kräktes och när jag gjorde det så grät jag. Varje gång. Denna kväll ligger jag i min säng och börjar fundera på att jag nog mår lite illa. Jag öppnar fönstret och ligger och andas in den kalla luften. Jag undrar varför jag mår så dåligt och jag börjar känna en stark rädsla...

belovedlärare_beloved kurs_moment design_designing you_linda rehlin_fotokurser

Varför berättar du denna konstiga historia undrar du? För att det var här det började. Paniken. Den jag levde med dagligen i nästan 10 år efter det. Turerna var många och upp och ner men ångesten blev en härligt mysig vän som jag hatade att älska. Det jag var mest av allt under denna tid var negativ och ett offer för min omständighet. Min ständiga fråga var "Varför mår jag såhär" och "Tror du att jag VILL må dåligt". Jag vände alltid blicken utåt och allt som pågick var någon annans fel. Det blev en drog att må dåligt och jag sa att jag ville må bättre men jag visste inte hur och sanningen är att jag var rädd för att vara den som hade ansvaret.

Med många verktyg i väskan så tog det tid att komma ifrån mitt dagliga egenskapade fängelse men tillslut kunde jag leva och fungera i en verklighet där jag inte varje minut tänkte på att jag eller någon annan skulle må illa. Vid den tidpunkten hade min hjärna utvecklat ett mönster för panikattacker. Den visste vilka triggers som satte igång ångesten och andra delar av min hjärna reagerade på en gång genom att säga FLY FLY FLY! Nu kanske du undrar om jag är riktigt klok i huvudet som berättar allt detta för dig, men jag vill att du ska förstå en sak - KAN JAG, så KAN DU!

Foto: Gisela Gatenheim

Foto: Gisela Gatenheim

Jag lärde mig mer och mer om hjärnan och hur den fungerar och tillslut förstod jag en sak klart och tydligt. Så som jag tänker - så blir det! Om jag tänker att jag mår dåligt och är en dålig person, så kommer jag att agera så. Mitt filter för världen är det som jag dagligen väljer att ta på mig. Jag var så otroligt trött på den där offerkoftan, den låtsades vara varm o mysig, men egentligen var den bara stickig och luktade svett. Så jag lärde mig att förstå en sak. Tankar är inte sanningar, inte ens när de upprepats en miljard gånger så är de det. Det är människan som skapar sanningar. Så jag skapade en ny sanning. En bättre sanning. 

Vad i hela friden har detta med fotografering o göra? Varför står vi i den här djungeln av ångest? För att du ska förstå en sak. Du är inte ensam om att vara rädd. Du är inte ensam om att säga till dig själv att du inte duger och att alla andra snart kommer förstå att du är en bluff. Du är inte ensam om att inte veta vad i hela friden du håller på med. Det finns massor av människor som du i världen och genom att du har läst detta så har du ett litet försprång gentemot de. 

Foto: Ulrika Norman

Foto: Ulrika Norman

Du vet nämligen nu att det inte är sant! Det är bara ord som du satt ihop till en mening som du låtit segla omkring i hjärnan. Nu vet du att du kan byta ut de orden till någon annat. Du kan vara någon annan. Faktiskt vem du vill. Till och med fotograf.

DU är nyckeln. 

Låt de kommande 5 minutrarna och 18 sekunder lära dig något. Snälla, sitt bekvämt.

Redan nyfiken på nästa inlägg?
då får du läsa mer om varför du ska sluta titta på vad andra gör och börja kika inåt istället...

Comment